Jag är ur fas med världen. När jag är vaken sover alla, när telefonen ringer sover jag. Jag går mot strömmen. När jag är på väg hem är folk på väg till jobbet, när folk säger god natt börjar mitt skift.
När jag tycker saker äntligen börjar bli rätt tycker alla andra att de blir fel.
Jag stänger av tills jag är i fas igen, för det måste ju vara mitt fel… Det är jag som inte är som alla andra. Folk gör sina röster hörd men de vet inte vad de säger, de vet inte vad de skriker på.
Nu är vi ur fas, inkompatibla, men båda tycker det är skit på varsitt håll. Har det då äntligen blivit rätt?
I dag, fredagen den trettonde var vi och hämtade Davids svarta katt (han fick den gratis, så när som på att han fick betala vaccinationen för henne) som fick korsa gatan för första gången efter att vi skakat hand med Milla över tröskeln. Därefter fortsatte färden under en stege vid byggarbetet på stationen och när jag kom hem la jag nycklarna på bordet och tände tre ljus med en tändsticka… Tur att man inte är skrockfull i alla fall.
XHTML
CSS
RSS
Snackiz.com serveras av servett.net.